Ensamt stående träd med knotiga stammar och med getter som kan ses balanserandes på de taggiga grenarna när de försöker nå till de små, mörka löven och frukten – det är Marockos arganträd. Dessa träd är unika i sitt slag och finns enbart i Marocko och utformar karaktären av det landskap som ligger mellan kuststäderna och Atlasbergen. De fantastiska egenskaper som argannötoljan besitter är väl kända och marockanska kvinnor har mycket länge använt den för matlagning och kosmetika. För Zoubida Charrouf, professor vid universitet i Rabat Rabat, är arganoljans egenskaper viktiga, men inte det viktigaste. ‘Arganträden är som en grön gardin.’, säger hon. ‘De är den sista barriären mellan oss och öknen. När träden försvinner, kommer sanden.’

Zoubida Charrouf är fytokemiker och har studerat arganträden sedan mitten av 80-talet. Det var en period då städer likväl i Marocko som globalt började att växa och mängder av nya städer uppstod. För att få mer plats fälldes cirka 600 hektar arganträd varje år. På lång sikt skulle detta lett till ökenspridning i hela regionen. Zoubida Charrouf visste att träden bara skulle överleva om det också fanns en ekonomisk fördel att skydda dem. Arganolja verkade vara den perfekta lösningen. Från hudkräm till hårvård – industrin för skönhetsprodukter använder arganolja i en mängd olika produkter. Den återstående frågan var bara: kvinnorna hade använt traditionella metoder för att pressa arganoljan för eget bruk, skulle de nu kunna producera stora mängder i en kvalitet passande för export?

Tillsammans med ett par volontärer började Zoubida Charrouf att jobba med en grupp kvinnor och 1996 grundade det allra första kvinnokooperativet för arganolja. Med pengar från internationella donatorer köptes en liten men toppmodern oljepress och genom utarbetandet av ett strikt protokoll för fyllningen av flaskorna förlängdes hållbarheten från 3-6 månader till 2 år. Detta intresserade internationella kosmetikföretag och oljan blev plötsligt väldigt eftertraktad. ’Idag är mer än 2 miljoner i Marocko involverade i produktionen av arganolja.’ säger Zoubida Charrouf. ’De kvarvarande träden ses efter, nya skott planteras ut och i dagsläget ser det inte ut som att vår ‘gröna gardin’ blir mindre och ökenlandskapets framfart har stoppats.’

‘År 2011 blev en av kvinnokooperativen för arganolja, Tighaimine, Fairtradecertifierat.’ berättar Imane Chafchaouni-Bussy. Hon jobbar för den icke-statliga organisationen Ibn Al Baytar (dess ordförande är Zoubisa Charrouf) och var där och hjälpte till då Tighaimine grundades. ‘Att producera olja involverar fortfarande mycket manuellt arbete’ säger hon. Förhoppningsvis kommer det fortsätt att vara så, för det innebär arbete och inkomst för kvinnorna. Från mitten av juli till slutet av augusti mognar frukten. Kvinnorna plockar och förvarar den: obehandlad håller frukten i flera månader och kan bli producerad allt eftersom. Kvinnorna avlägsnar fruktköttet för att få ut nötterna, vilka sedan krossas med hjälp av stenar. Slutligen sorteras, rostas och pressas fröna. Det tar ungefär en dag för en kvinna att krossa nog många nötter för ett kilo frön – och för att producera en liter olja krävs ungefär 2.5 kilo frön…

Enligt tradition har endast kvinnorna varit delaktiga i framställningen av arganolja. Faktumet att de nu kan tjäna pengar på detta vis har markant förbättrat deras ställning i samhället. ‘Till början var det bara änkor och några få skilda kvinnor som var villiga att arbeta med oss.”, säger Zoubida Charrouf ‘idag är det kvinnor från varje åldersgrupp.’ ‘De flesta kvinnor har ingen utbildning och därför erbjuder vi kostnadsfria lektioner i läs- och skrivkunnighet.’ säger Imane Chafchaouni-Bussy. I Tighaimine ansvarar nu kvinnor för redovisning och använder datorer för att ta hand om beställningar. Svårigheten att spåra härkomsten är varför endast ett av kooperativet än idag är Fairtrademärkt. Bara om träden är familjeägda, vilket är fallet i Tighaimine, kan nötterna bli spårade från trädet till oljan i flaskan. Det är en ganska ovanlig situation, de flesta grupper samlar nötter från träd som växer på statlig mark. Tighaimine har över 60 medlemmar. Ofta lägger kvinnorna pengarna de tjänar på att betala för högre utbildning för sina barn. Livet har blivit lite lättare. Under den marockanska sommaren är ett kylskåp inte en lyx – utan ett måste – och Fairtradepremien räcker till det och dessutom till lite extra – till exempel till nya kläder eller till en TV-apparat åt familjen. Zoubida Charrouf tänker nu på framtiden. Hon tror att det är en dålig idé för kooperativen att enbart vara beroende av produktionen av arganolja. Därför undersöker hon för tillfället växterna som växer i närheten av arganträden för möjliga medicinska, helande eller hudvårdande egenskaper – kanske kan kvinnorna även få användning av andra växter i framtiden.

* Källa: CNN Interview 2014 http://moroccoonthemove.com/2014/03/10/zoubida-charrouf-story-behind-moroccos-argan-oil-cnns-african-voices/#sthash.QgzbY1HU.dpbs